NEJ åter NEEEEJJJ!!!!

Nej, nej åter NEEEEJ!
Vet inte hur mycket jag ska klara av mer, två saker har hänt nu på kort tid och jag är fan bara människa men hade varit kul att känna på lycka någon gång också.
För två år sen gick min idol, nära vän & bästa mormor bort från mig.
Det var som igår jag satt i ett hörn gungandes och fick knappt luft av tårar som bara föll och en bit av mitt hjärta som tappades. Flydde upp till Sälen för en säsong och att komma på andra tankar då jag träffa världen finaste kille som jag blev stört förälskad i. Jag blev så rädd att förlora han så jag blev ett monster, ett monster av svartsjuka. Han orkade inte tillslut längre och gjorde slut (all respekt), då all min värld rasade samman och jag grät mig till sömns typ en hel månad av saknade efter han. Än idag är jag ännu rädd att förlora han och har varit en aning jobbig mot han som jag inte alls gillar för jag vill inte va så alls avskyr det.
Men det är egentligen inte det som har varit/är det jobbigaste utan det var nog när mormor dog och nu ska min älskade hund som är sex år också dras från mig.
Det var som igår första gången jag såg henne, hon hade en vit fläck på huvudet och jag blev helt såld direkt. Denna hund har varit vid min sida i ur och skur, hon låg bredvid mig i sängen efter jag hade voltat med bilen, alltid kommit och puffat med nosen när man varit ledsen som att "kom igen", legat vid min sida vart jag än har varit och glädje man alltid har fått emot sig när man har kommit hem studsande som en studsboll.
Alla snöberg vi har bestiget tillsammans i snökaoset, high five hälsningen vi gjorde varje dag, alla sommarkvällar vi har gått runt stycket tillsammans i solnedgången.
Sex år och jag hade gärna haft kvar henne hela mitt liv!❤️